Blogg

Blogg

En blogg om och av tvillingmorsan på den skånska landsbygden

Du har kommit till fru Sederblads alldeles egna mindre intelligenta funderingar i cyberrymden. Här kan du följa mitt liv på landet bland odrägliga hästskrällen, ungar, raggsockor i trätofflor och annat skräp. Enkelt sammanfattat som lantlig glamour.

Lämna gärna ett avtryck för eftervärlden genom snälla kommentarer i inläggen för då blir jag världens lyckligaste lilla människa. På riktigt alltså.

För att komma till vår officiella, ganska fula hemsida för Sunnanå Häst klickar du bara på länken. Enkelt va? Jag ska göra om sidan någon dag, var inte oroliga...

Gammal är äldst och ära den som äras bör

HästarSkapad av Angela Sederblad fre, december 09, 2011 12:38:33

Jo, jävlar i min låda vad bra Del Piero var i onsdags. Springa kan han, den gamle kusen. Inte tal om annat. Både han och Manuel Santos visade verkligen att gammal är äldst. Del Piero har väl mest vilat sig i form under de senaste två åren, typ gått i hagen och filosoferat. Och käkat mycket pellets och hö och morötter och äpplen och sådant. Provsmakat lussekatter. Och sovit. Många herrans timmar har han sovit, både stående och liggande. Men uppenbarligen har han tränat lite också. Annars vinner man inga lopp. Och vann, det gjorde han ju, lekandes lätt med nästan två längder tillgodo till tvåan i mål. Han var faktiskt riktigt bra. Och Manuel behövde inte precis rida sig trött. Man kan säga att det räckte med att han gungade i takt med gullungen så att det såg lite så där lagom snyggt och nonchalant ut. Det var nästan så att jag hade klarat av det. Att komma först i mål alltså, inte att gunga i takt med hästen. Eller nej, förresten. Jag hade nog dimpt i backen när hästkräket stegrade sig och stod rakt upp på bakbenen i startboxarna… och hade jag inte ramlat av så hade jag med all säkerhet hoppat av. Det kan jag lova! Shit pommes frites vad han bär sig illa åt emellanåt! Men som tur är verkade det inte beröra den alltid lika stencoola Manuel något nämnvärt…

Men visst är han duktig gullungen, annat kan man inte säga. Under de åren jag haft honom har han visserligen inte startat så många gånger, men han har aldrig varit sämre än fyra. På åtta starter har han tagit tre segrar, en andraplats och fyra fjärdeplaceringar. Det är inte dåligt pinkat av en trähäst, speciellt inte som han stått på bakbenen när starten gått i flertalet av starterna.

Det är inte bara Del Piero som är duktig. Ära den som äras bör heter det väl? I detta fallet är det Susanna Månsson som ska äras. Utan henne hade inte denna vinsten varit möjlig. Det är faktiskt hon som ska ta åt sig ALL ära vad gäller Del Pieros comeback och förvandling till det bättre. Tack, Suss. Din hjälp är ovärderlig.

Jag vill även passa på att tacka för alla gratulationer. Och ett speciellt tack till Marie Lustig för pussen på kinden. Den kommer jag aldrig att glömma ;-)…

Nu går team Del Piero inte i idé, men i välförtjänt vintervila. Vi kommer att träna på försiktigt så länge vädret tillåter. Och varje dag under hela vintern kommer fru Sederblad att mocka boxar med ett fånigt leende på läpparna. Jag skåjjar inte med er. Inte det minsta.

I´m so happy! The winner really takes it all! It´s true. Tjohoo. Jippie och allt sånt.

Fotograf: Stefan Olsson och fru Sederblad

  • Kommentarer(1)//blogg.sunnanahast.se/#post819