Blogg

Blogg

En blogg om och av tvillingmorsan på den skånska landsbygden

Du har kommit till fru Sederblads alldeles egna mindre intelligenta funderingar i cyberrymden. Här kan du följa mitt liv på landet bland odrägliga hästskrällen, ungar, raggsockor i trätofflor och annat skräp. Enkelt sammanfattat som lantlig glamour.

Lämna gärna ett avtryck för eftervärlden genom snälla kommentarer i inläggen för då blir jag världens lyckligaste lilla människa. På riktigt alltså.

För att komma till vår officiella, ganska fula hemsida för Sunnanå Häst klickar du bara på länken. Enkelt va? Jag ska göra om sidan någon dag, var inte oroliga...

Gigantiska lila lamm

FamiljSkapad av Angela Sederblad mån, januari 16, 2012 22:52:22

Jodå, det blev en tur till Svågertorp idag. Inte bara till Ilva, utan i halvskitiga hästkläder släntrade jag först in på Stoff och Stil, Jysk och Plantagen. Jag valde att liksom spara det bästa, det vill säga Ilva, till sist. Trodde jag. Men jag hittade inte vad jag letade efter, så jag fick ge mig hem med näst intill oförättat ärende. Ett par doftande fintvålar till badrummet norpade jag åt mig, och det är ju aldrig fel, även om jag fick något tillfälligt hjärnsläpp över vilka färger vi har i badrummet, så någon av tvålarna är kanske inte riktigt i den färgen som den borde vara. Spelar mindre roll. Men jag kan inte låta bli att undra hur jag tänkte…

Tyckte det kändes lite fånigt att komma hem från en planerad inköpsrunda med bara ett par ynka, pyttesmå, tvålar i icke önskvärd färg. Så jag slog till och införskaffade ännu ett fårskinn, denna gång till soffan. Svart och fint och lurvigt och med relativt hög sannolikhet helsvenskt. Visst är det så att jag är aningen besatt av fårskinn. Jag erkänner. Vissa samlar på ljus och servetter. Eller kapsyler. Etiketter från tändsticksaskar kanske? Frimärkspincetter. Stenkakor med äldre allmogespelmän. Telefonkataloger från Örebrotrakten. Tennkulemotorer. Franska karaktärsdockor. Flygsjukepåsar från flygbolag världen över. Vasaloppets årsnålar. Rekvisita från James Bond filmer. Veteranmopeder. Giraffer. Uniformsknappar. Serietidningar från 1950-talet. Trafikljus. Oktavmandoliner. En kille i min klass samlade på ölburkar i högstadiet och jag kommer ihåg att jag tyckte han var så häftig att det nästan var osannolikt att han var just min kompis. Nästa gång jag springer på honom på stan, typ om tio år eller så, ska jag fråga om han har kvar de därade vrålcoola burkarna. I så fall måste de vara rariteter vid detta laget. Och jag vill inte ha dem. För jag samlar på fårskinn. Så är det bara och jag skäms inte över det. Inte ett dugg. Eller jag vet egentligen inte om man kan säga att jag samlar på dem. Vi kan väl säga så här istället? Jag har ett inte alldeles sunt antal av dem här hemma. Men det kunde varit värre. Jag kunde ju samlat på trädgårdstomtar eller tyska adventskalendrar med glitter. Snart är hela huset fullt av dem. Fårskinnen alltså. Sannolikheten att det kommer bli attans varmt här hemma till sommaren är tämligen hög. Och hade jag nyttjat alkohol så hade det kanske inte suttit helt fel med en kall öl då? Men nu kom jag visst av mig lite…

För det jag egentligen skulle berätta var att det finns lila fårskinn på Ilva. 160 centimeters mörk- eller ljuslila fårskinn. Hmm. Nu är det väl ändå något som inte stämmer? Att skinnet är färgat förstår jag. Men ett får som är över en och en halv meter långt?! Eller om vi ska vara riktigt nogräknade så står det faktiskt på Ilvas hemsida att det är lammfällar… Var finns det sådana lamm? Jag bara undrar…

Efter pärsen med fåren och lammen, eller var det nu var, på Ilva var jag så förvirrad att jag begav mig hemåt. Och här sitter jag nu. Som en glad pokervinnare. Inte ett dugg klokare. Bara sugen på ett stort antal chokladbitar.

  • Kommentarer(4)

Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.
Skapad av Anna-Karin ons, januari 18, 2012 10:01:43

Även jag skulle kunna falla i fårskinnsträsket. Som tur är, är jag kommunalanställd, så min budget tillåter inte riktigt inköp av desamma varje månad. Sen har vi sådan tur att vi har en lammbonde (eller fårbonde, det beror ju på hur länge de små liven får leva?) i bekantskapskretsen, så med ojämna mellanrum kan vi få resterna av ett lamm vi t o m klappat i livet. :)

Mitt största missbruk, JUST NU, är garn. Det är ett jävla gift. Jag har avverkat porslin (från loppis), glas (från loppis), plåtburkar (från loppis) hittills. Och säkert andra missbruk som jag förträngt. Just det - schabrak har jag också ganska många. :o

Skapad av Angela Sederblad tis, januari 17, 2012 19:36:46

Fru Froby> alltså turkost är ju inte helt fel...

Helena> jag tror att ljuslyktor är ett bättre missbruk än fårskinn, men jag är inte helt säker. I vilket fall som helst så tror jag att jag skulle "behöva" just ett par små söta zinkhus...

Skapad av Helena / Bara en kaka till tis, januari 17, 2012 17:43:18

Alltså det där Ilva har jag bara hört talas om, men jag vill verkligen dit! Det är för övrigt inget fel alls i att hamstra fårskinn. Jag älskar fårskinn, men har (tyvärr) bara ett. Mitt missbruk stavas ljuslyktor. Allra helst små zinkhus. Jag har sjuka mängder ljuslyktor och vill bara ha fler. Hela tiden.

Skapad av Fru froby tis, januari 17, 2012 09:20:21

Haha, ja nått lurt är det ju med de där lammen. Fast om man har lyckats klona ett så har man säkerligen lyckats förstora ett och färga det lila oxå. Eller? Själv är jag galen i gamla pallar, tékannor och allt som är turkost. Finns ingen medicinering mot det även om mannen skulle önska det, förutom att stundvis fylla på förrådet för att lugna shopparsjälen i mig ett tag...